Hej igen då, för sista gången nu, Dags att avsluta det här.

Nu är boken slut, och jag tycker den var helt okej. Det fanns många oanade vändningar i handlingen, så jag visste aldrig säkert vad som skulle hända härnäst, och det tycker jag var väldigt skickligt gjort av författaren.

Något jag tycker är fascinerande är hur författaren passar in allt det övernaturliga som magi, drakar och jättar i historien. Det övernaturliga presenteras inte med pompa och ståt, som i modernare sagor, utan nämns nästan bara i förbigående känns det som, och det var en intressant teknik som jag aldrig stött på förut.

Tyvärr måste jag säga att jag inte fick så mycket inlevelse i boken, det fanns liksom ett avstånd mellan karaktärerna och läsaren, man fick egentligen ingen bra koll på hur de fungerade, hur de tänkte eller vad de kände. Alla beskrivningar var något i stil med "han var snygg, stark, modig och bodde i en stor kåk där borta (viftar med näven i en obestämd riktning) och hade massa pengar och en läcker fru"... eller något liknande.

Och det tycker jag är synd, för det är en vacker historia. När boken skrevs var den säkert väldigt väl anpassad till de tänkta läsarna, men tiderna förändras, och boken är (som nog nämnts x antal gånger nu) för gammalmodig för att riktigt tilltala en modern läsarkrest (läs: MIG).

Kort och gott kan jag säga att det var en väldigt blandad upplevelse, med både många positiva och en del negativa inslag.

by ZIM (and remember, lasers)

Hallå igen, åter på egen risk ^^

Läst ut boken nu, så det här blir sista inlägget innan den stora avslutningen. Väldigt vackert och sorgligt slut, tyckte det var bra. Fällde nästan en liten tår. Fast att det skulle sluta med att de båda skulle dö visste jag nog redan, ganska klassiskt för en riddarroman, den ädle riddaren är förälskad i en kvinna han inte kan få, och dör för hennes skulle och vice versa. Nu gäller det bara att komma på något djupt att skriva i den stora slutbloggen, men det löser sig nog.

ciao

// by ZIM